onsdag 21 september 2016

Film å bild från Åre Bike Park

För två månader sen

Efterskottsblogg från semestertrippen till Åre. Tre heldagar cykling varav en i helregn, en i dimmigt duggregn och en som var torr ovanifrån men ännu geggig underifrån. Veckan innan hade visst varit varm, solig och dammigt torr. Vi fick aldrig se nån utsikt från Åreskutan vi, fast cyklingen är bra ändå alltså. Åre är Åre! 
Fördelen med vädret var att liftköerna var överkomligt korta, vi fick många åk med kabinbanan upp till den molninhöljda toppen, det var ingen trängsel i lederna osv. Tekniskt lite extra utmanande med hala stenar, lera och lömska rötter i skogslederna. 
Betade av ett gäng leder under dagarna. Easy rider var det givna valet från toppen i blötan. Hällrajd var liksom inget att tänka på ens. Vi kollade in Hjulingen en sväng, men den var jag inte så imponerad av. Månskogen är vacker och flowig. 
De roligaste nya bekantskaperna var Västra och den omtalade klassikern Bräckebäcksleden, sjukt härliga skogsleder. Shimano är kul att bryta av med, högfartsflow med höga hopp och sköna kurvor. 
Sen blev det lite annat för att binda ihop åken. Organic, Lilla blå, Serpentinen, Kälkspåret, Flinbanan. En snabb avslutning i Kanonröret blev det också. Körde med GoPro:n några åk och har klippt ihop en film här nedan. 



Enduron på Easy Rider.

Lena på Easy Rider.

Härlig misär. Malin fick punka högt upp på skutan.

#misärselfie. Finns bättre ställen att punka på.

Klassiskt motiv. Bäcken i bakgrunden alltså, Bräckebäcken,
där Bräckebäcksleden slingrar sig ner genom fjällskogen. 

Bräckebäcksleden.

Västra Stjärnvägen.

En liten glimt av blå himmel från Hummelliften.

Med GoPro på hjälmen, redo att styra ner mot Åre by.

söndag 18 september 2016

Linslusat i media igen

Var ett tag sen sist ;)

Den här bloggen drar visst fortfarande till sig en del sökträffar om mountainbike i Umeå, fastän jag dragit ner på den skriftliga aktiviteten en hel del senaste året. Nu senast var det Västerbottens-Kuriren som hittat hit till sidan då de återigen ville göra ett reportage om MTB, med fokus på den sociala, sköna stighängscyklingen som vi mestadels ägnar oss åt. Och eftersom det ändå var ett par år sen jag senast predikade om cykling i lokaltidningen så nappade jag återigen för att få sprida ut hur kul (jag tycker att) det är att stigcykla. Med det sociala i fokus var även Lena och Martin med på reportaget som blev riktigt bra och inspirerande. Hade jag inte redan varit cykelbiten hade jag nog kunnat bli det efter att ha läst artikeln. Tyvärr ligger den bakom en betalvägg på VK så jag kan inte länka den direkt, men den finns här: http://www.vk.se/plus/1792408/mountainbike-ett-socialt-intresse

Det blev även ett andra media-inhopp på kort tid när Västerbottens Mellanbygd besökte vår andra Girl Ride i Bygdsiljumsbacken. På samma sida som artikeln om att det blir skid-bra spår i Burträsk i vinter ;) 

Det är kul att få förmånen att sprida cykelinspo till folk som vanligtvis inte hör till målgruppen.

fredag 16 september 2016

Hårdtest av Enduras MT500 handskar

Good shit

Fick mig ett par nya handskar från Cykelkraft här på sensommaren. Endura MT500 i dammodell. Inte alltid så lätt att hitta handskar för hårdkörning gjord för smalare tjejhänder, men här hittade jag ett par. Efter några vändor i Bygdsiljumsbackens bikepark är jag redo för att ge dem ett omdöme.
Som underrubriken redan antytt kommer jag skriva gott om de här handskarna. Känslan var positiv redan från det första klämma-känna-testet. Ovansidan är kraftigt sydd med några välplacerade gummiploppar för extra skydd för knogar och fingrar. Undersidan är tunnare och följsam med bra känsla för handtagen och bra silikongrepp för bromsfingret.



De är lite väl stadiga för mysig skogscykling, jag kommer använda dem vid hårdare stigcykling och utförsåka. Med mina frusna händer tänker jag mig att de kommer funka från senvår en bit inpå hösten, men några vinterhandskar är de definitivt inte, det är för mycket luftdrag genom tyget för det.


Långtidshållbarheten kan jag ännu inte säga något om, men de har fått några smällar mot trädstammar i farten och varit ner i backen nån gång. Det syns inga märken alls på dem ännu och mina fingrar klarade sig bra utan några skråmor också.


Passformsmässigt sitter Medium bra på mina långsmala händer. Handskar av herr/unisex-modell brukar vara för breda med för mycket tyg som knövlar ihop sig i handflatan med blåsor till följd. De senaste handskarna jag skaffade innan de här var av junior(pojk)modell just för att få en mer slimmad handske. De här damhandskarna är tydligt anpassade för smäckrare händer och det är grymt att Endura gjort en damvariant för mer actionbetonad mountainbikecykling.


Senaste söndagen lånade jag en av backens hyrcyklar för att testa på dubbelkronad fetinghoj i de svarta lederna, mer om det i ett senare inlägg! Men notera de snyggt ljusblå handskarna ;)
Apropå Cykelkraft, det är alltså gamla Cyclecomponents som gått ihop med och bytt namn till just Cykelkraft. Hoppas de kommer kunna bibehålla samma bredd och utbud som gamla CC. Det är ändå trevligt att kunna nätshoppa på svenska ibland, även om konkurrensen är hård från tyskt och engelskt håll.

onsdag 7 september 2016

AW-cykling i gäng

Friskvårdstimmen

Tror jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger jag använt friskvårdstimmen till annat än cykling. Det är luxus att ibland få stämpla ut lite tidigare för att hinna ut i skogen innan dagens energi runnit ur en fullständigt. Dubbelt fint blir det om fler kan sluta upp vid stigens början!
Vi har haft ett par fina kvällar med högklassig after work-cykling. Spelar ingen roll om en är lite såsig i huvudet, några snabba tramptag senare lättar arbetslivets ok och det blir bara barnsligt kul att sprätta runt i skogen. Jobbigt blir det alltid, än värre för de som inte hunnit med middagen ännu. Fast det spelar egentligen ingen roll det heller, det viktiga och sköna och friskvårdande är bara att få komma upp ett tag, trampa sig trött och stighänga i gäng.


måndag 5 september 2016

Girl Ride #2 i Bygdsiljumbackens bikepark

Pepp till max

I helgen körde vi andra svängen med tjejkurs i Bygdsiljum, riktat mot både nybörjare och fortsättare den här gången. 11 deltagare rullade iväg utför backarna mot nya utmaningar och nya skills under Marias och min guidning in i bikeparken. Jag hade hand om nybörjarna varav de flesta aldrig cyklat downhill tidigare. Snacka om mod alltså, att dyka upp på en kurs i en bikepark för att ge sig på något helt nytt och väldigt läskigt. Som guide kan jag styra upp teknikövningar och komma med tips på vägen, men när cyklarna väl rullar iväg nerför leden är allting upp till deltagarna själva, utan återvändo liksom. Sen när framstegen kommer är det en grym återkoppling att se smilen sprida sig i takt med att farten ökat. Eller att se lättnaden efter ett avklarat hinder som krävt en stunds mental övertalning på förhand. Vi hoppas på att få återse våra deltagare i backen snart igen, att de blivit lika bitna som vi själva blev en gång i tiden av spänningen i att cykla utförs!






måndag 22 augusti 2016

Rapport från downhill-SM (som funktionär)

#dhsm2016

Efter en lång uppladdning var det dags i helgen, våran bästa lilla bikepark i Bygdsiljum stod värd för SM och visade upp den alldeles nybyggda svarta bana som kallas Vittran för världen. Flera av landets främsta utförscyklister kom till start, bygden slöt upp med massor av publik, den lilla grupp av eldsjälar som arrangerade hela balunsen fick äntligen belöningen för allt slit de lagt ner det senaste året.
Själv volontärade jag till att blåsa visselpipa och vifta med varningsflagg utmed banan. Att tävla lockade som inte, med alltför få liftdagar i bagaget i år var det inte realistiskt. Men det var omåttligt kul att detaljstudera hur olika cyklister tacklade den mycket tekniska bit av banan som jag övervakade. Här är några  av de bilder jag hann knäppa av när de tävlande passerade:













söndag 14 augusti 2016

Fuktig skog, ilskna getingar, kul cykling

Efter regn...

Igår blev det en trevlig tur runt i Röbäcksskogen med Martin och Lena. Det hade regnat bra mycket under natten, luftfuktigheten var maxad och allt på marken var som nysåpat. Vi hade först en träff med lokaltidningen som ville prata social mountainbikecykling, sen tog vi en vända längs rysstigen. Äntligen hade jag fått tummen ur att beställa nytt bakdäck till Canyon, hann montera det nya Mountain King just innan vi for ut. Tur var det! Hade ett Ardent där bak tidigare som jag innerligt hatat pga obefintligt och totalt opålitligt grepp på fuktiga stigar. Med Mountain King har jag åtminstone en rimlig chans att klättra över rötter och sten. (Som parentes: har två Ardent till bortskänkes annars hamnar de på återvinningscentralen inom snar framtid ;) )



Vi hade den maximala oturen att störa ett gäng jordgetingar också, Martins cykel tog de som gisslan i all sin ilska över att ha blivit störda. Det var när vi skulle ställa upp oss för ett foto som Martin satte sin fot i eller nära ett väldigt dolt getingbo, det tog rätt ont, han fick ett gäng stick runt fötter och ben. Lena fick en gadd i armen. Bara jag hade flyt nog att klara mig undan. Cykeln blev kvar i getingsvärmen men efter lite väntan och en blixtrande snabb grab'n'run lyckades han återta sin tvåhjuling utan fler incidenter. Sån djävulsk otur, hoppas bilderna blev bra ändå ;)

Martins cykel liggandes i ett getingbo.
Grab....
....and run!!